Karpaterna

Idag var det halvt slappar-dag. Sov till 11-tiden och åkte sedan iväg för att besöka Sankt Anna-sjön (Szent Anna tó). Efter att ha kört ett bra tag på lappade och gropiga vägar började vi bli osäkra på om vi var på rätt väg, men vi fortsatte åka då det verkade vara den enda vägen dit. Efter att ha åkt upp, upp, upp och ner, ner, ner på smått otäcka slingriga vägar i Karpaterna var vi äntligen framme vid sjön. 

Sankt Anna sjön ligger i en vulkanisk krater som heter Büdös hegy, på svenska Stinkande berget.

Vi hann ta en promenad i de vackra lövskogarna och ta en titt på kapellet vid sjön innan det började ösregna. Eftersom det är så varmt blev luften jättefuktig och alla kläder klibbade fast vid en.

Innan vi åkte vidare passade vi på att klättra upp till en utsiktsplats. Det går inte riktigt att fånga hur vackert det var på bild!

Efter sjöbesöket tänkte vi gå upp på Stinkeberget, ett vulkaniskt berg som är aktiv; inte som vulkan men som naturfenomen. Det finns t.ex. svavelgruvor där koldioxid kommer upp ur marken. Svavelgruvorna har sedan flera hundra år används som naturmedicin. Svaveln i luften aktiverar blodomloppet och vidgar blodkärlen. Man får en slags pirrande känsla i kroppen. Men man måste vara mycket försiktig, man kan se hur högt upp svavlet går eftersom det blir gula avlagringar på väggarna; hamnar man under det "strecket" och stannar där för länge kan man dö!

Utanför en av grottorna hade dessa fjärilar landat för att vila, ovetande om den farliga svaveln...

Enligt kartan finns det en "Fågelgrav" en bit bort från gruvorna. Det är en större grop med koldioxid i. Fåglar som flyger för lågt dör av de höga halterna koldioxid och hamnar i gropen, därav namnet. Lite hemskt men ändå spännande att se så vi bestämde oss för att fortsätta vandra. Vi gick och gick och stigen blev allt mindre. Till slut verkade vi ha hamnat mitt ut i ingenstans, ingen stig att följa längre, så vi fick tyvärr vända. Samtidigt insåg vi att det började bli sent (solen går ju faktiskt ner här) och vi fick bråttom tillbaka. 

På väg till fågelgraven hörde vi ett himla massa rasslande och grenar som knäcktes. Vi trodde att det var ett rådjur eller liknande som sprang genom skogen. När vi kom tillbaka till pensionatet fick vi reda på att det  finns massor av björnar i skogarna här, så det ar förmodligen en björn vi stötte på!

På väg ner från berget hamnade vi mitt i en hjord kossor som var på väg ner till byn igen, är nog inte särskilt troligt att det skulle hända i Sverige! Folk tutade och hojtade, men de verkade inte låta sig störas.