Legenden om Mördarsjön

Dagen efter att vi besökt Sankt Anna-sjön och vandrat i bergen åkte vi till Gyilkos-tó, Mördarsjön eller Röda sjön som den också kallas för. Sjön bildades 1837 då en stor del av ett närliggade berg rasade ner och täppte till totalt fem bäckar och svämmade över skogen. Det är en mycket speciell sjö eftersom de höga halterna av järnoxid gör att träden som täckts av sjön konserveras, därav alla trädstammar som sticker upp ur sjön. Eftersom sjön fylls på med nästan 5 cm slam per år kommer den förmodligen ha försvunnit helt och hållet år 2080.

Det finns en legend om hur sjön uppstod.

En gång i tiden levde det en fager flicka vid namn Eszter Fazékas i Gyergyó-området. Hennes hår var korpsvart, hon hade grågröna ögon och en kroppsform som popplar (en slags smala träd) som stolt vajar i vinden. En solig juliförmiddag gick Eszter till Szentmiklósi´s marknad. Där träffade hon en sån stilig karl som skulle kunna pressa ur luften ur en björn med sina starka armar, och spelade de mest hjärtskärande sångerna på flöjt men kunde även bygga hus och vagnar.  

När deras blickar möttes - och eftersom kärlek kommer plötsligt, som en blixt rakt i hjärtat - förälskade de sig genast i varandra.

Gossen köpte Eszter en himmelsblå sidensjal och en tükrös pogácsa (en slags vackert utsmyckad kaka med en spegel i) och friade till henne. Det blev aldrig något tillfälle för bröllop, gossen blev tvungen att åka och bli en soldat. Flickan väntade troget på sin älskade. På kvällarna då solen gömt sig bakom bergen gick hon ut till  bäcken under tallarna och sucktade efter sin älskade i flera timmar. Till och med de närliggande bergens hjärtan mjuknade av hennes smärtfulla, vackra sånger. 

Emellertid fick en rövarledare syn på Eszter en söndageftermiddag. Han lyfte upp den vackra flickan på sin sadel och galopperade iväg med henne till klipporna med tusen ansikten där hans stall var. Han lovade Eszter    guld, silver och diamantprydda slott, alt för att hon skulle fatta tycke för honom. Men den unga flickan svarade aldrig på rövarens kärlek. Hon väntade på att hennes fästman skulle återvända från att solen gick upp till att den gick ned igen. Detta gjorde rövaren mycket upprörd och han ville tvinga Eszter till att gifta sig med honom.

Eszter ropade på hjälp till de tysta vittnen, bergen omkring dem. Klipporna förstod hennes skrik och denna julinatt svarade de med ett omvälvande dunder. Regnet öste ner, de sicksackande blixtarna lyste upp den bäcksvarta natten. I gryningen föll gigantiska klippclock ner och begravde allt under sig; flickan, rövaren, till och med heden och hans hjord som betade på bergssidan mittemot.

På julis sista söndags gryning lös solens första strålar landskapet som nu var täckt av klippblock. Dalen som förut var fylld av bäckens kristallklara vatten var nu helt täckt av sten. 

När bäckens grumliga vatten svällde och nådde klippornas topp dränkte den gräset och dödade buskarna och träden. I den smala dalen bildades en sjö där granarnas rester sticker upp ur vattnet än idag.

Hedarna i området döpte sjön till Gyilkos-tó, mördarsjön. Av bergens död blev det nu livets vatten. Om du ser ner i vattnet då solen skiner är det Eszters grågröna ögon som ser tillbaka mjukt.

(Jag har översatt texten från ungerska till svenska själv så gott jag kan, det är långt ifrån perfekt men jag hoppas ni förstår!)